publicerad: 2021  
uppfostran bestämd form upp­fostran, utrum
upp|­fostr·an
substantiv
upp`fostran
● det att uppfostra
uppfostran (av någon) (till någon/något/att+verb)
uppfostran (av någon) (till någon)
uppfostran (av någon) (till något)
uppfostran (av någon) (till att+verb)
hon fick en fri och modern upp­fostran; han satsade sin mesta tid på barnens upp­fostran
○ ofta om resultatet
hon har den bästa upp­fostran
belagt sedan ca 1450 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska upfostran