publicerad: 2021
upphöja
upphöjde upphöjt, presens upphöjer
verb
1
tillerkänna högre rang
SE
upphöjelse
någon upphöjer någon/något till någon/något
någon upphöjer någon till någon
någon upphöjer någon till något
någon upphöjer något till någon
någon upphöjer något till något
ett par av statssekreterarna upphöjdes till ministrar; en lag som upphöjdes till grundlag
belagt sedan ca 1385 (Klosterläsning);
fornsvenska uphöghia
2
vanligen perfekt particip
multiplicera (ett tal) med sig självt ett antal gånger som framgår av den s.k. exponentens värde
JFR
exponent 2
något är upphöjt till något
2 upphöjt till 3 (23) är lika med 2⋅2⋅2=8
belagt sedan 1915
upphöjaupphöjande, upphöjning