publicerad: 2021  
uppkomma uppkom uppkommit uppkommen uppkomna, presens uppkommer
verb
upp`komma
● bli verklighet om resultat eller dylikt; ofta oavsiktligt el. som bi­effekt av något annat
JFR bli till
något uppkommer någonstans/tid/sätt
något uppkommer någonstans
något uppkommer sätt
något uppkommer tid
de diskuterade den upp­komna situationen; spåret hade upp­kommit genom att något hade släpats på marken
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Södermanna-Lagen); fornsvenska upkoma
uppkommauppkommande, uppkomst