publicerad: 2021
uppleva
upplevde, upplevt el. upplevat, presens upplever
verb
1
vara med om (något) som direkt berörd part om person med avseende på skeende etc., gärna på något sätt anmärkningsvärt
JFR
erfara 1
någon upplever något/sats
någon upplever något
någon upplever sats
han fick uppleva stora internationella framgångar; hon hade upplevt hemska saker under kriget
belagt sedan 1804
2
uppfatta och värdera på ett känslomässigt plan och inte rationellt; vanligen utan att bilda sig en klar åsikt
någon upplever någon/något (som någon/något/adj)
någon upplever någon (som adj)
någon upplever någon (som någon)
någon upplever någon (som något)
någon upplever något (som adj)
någon upplever något (som någon)
någon upplever något (som något)
man bör uppleva musiken med öppna sinnen; en teaterföreställning som inte ska analyseras utan upplevas
○
äv. försvagat, särskilt som omskrivning för vanligt tyckande
något vardagligt
hur upplever du din situation?; han upplevde samarbetet som positivt
belagt sedan 1835; ökad anv. sedan 1960-talet