SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
habituell´ adjektiv ~t hab·itu·ellsom sker ofta och regel­bundet särsk. med.NollJFRcohyponymvanemässig habituell snarkning är bl.a. korrelerad till åldersedan 1782av fra. habituel med samma betydelse; till lat. hab´itus, se habit