publicerad: 2021  
ursinnig ur­sinnigt ur­sinniga
ur|­sinn·ig
adjektiv
u`rsinnig
● som gripits av stark vrede och (vanligen) förlorat själv­behärskningen
JFR förbittrad, uppretad
ursinnig (på någon)
ursinnig (över något/att+verb/sats)
ursinnig (över något)
ursinnig (över sats)
ursinnig (över att+verb)
han blev ur­sinnig när hon kallade honom fegis
○ äv. om handling eller dylikt
förslaget om ned­skärningar möttes av ur­sinniga protester
○ äv. som all­män (kraftig) förstärkning
cyklisterna i tätklungan höll ett ur­sinnigt tempo
belagt sedan ca 1825 i sin nuv. bet.; äldre sv. ursinna, ursinnogh 'från sina sinnen'; till 1ur 1 och sinne