publicerad: 2021
urskilja
urskilde äv. urskiljde, urskilt äv. urskiljt, presens urskiljer
verb
●
(lyckas) uppfatta som en egen, avskild del av en större helhet med hjälp av sinnena
JFR
särskilja
någon urskiljer någon/något
någon urskiljer någon
någon urskiljer något
man kunde inte längre urskilja namnet på gravstenen
○
äv.
uppfatta (med tanken)
det var svårt att urskilja något motiv till brottet
belagt sedan 1617