publicerad: 2021  
utbreda sig utbredde utbrett, presens utbreder
verb
u`tbreda sig
1 ofta lös förbindelse, se breda ut sig fördela sig (jämnt) över ett större om­råde
något utbreder sig (någonstans)
fram­för dem ut­bredde sig fjällheden
○ äv. om något abstrakt spridas
miss­modet ut­bredde sig bland de arbets­lösa
belagt sedan 1541
2 ofta lös förbindelse, se breda ut sig tala på­fallande länge och ut­förligt om något, vanligen på ett tröttande sätt
JFR orda, orera
någon utbreder sig om någon/något/sats
någon utbreder sig om någon
någon utbreder sig om något
någon utbreder sig om sats
han ut­bredde sig om de höga skatterna
belagt sedan 1678
utbreda sigutbredande, utbredning