publicerad: 2021  
utbryta utbröt utbrutit utbruten utbrutna, presens utbryter
verb
u`tbryta
● ofta lös förbindelse, se bryta ut plötsligt eller våldsamt börja om positivt el. (oftare) negativt värderat förlopp eller dylikt
något utbryter (tid) (någonstans)
kriget ut­bröt 1939; kravaller ut­bröt på ståplats­läktaren; stort jubel ut­bröt när hemma­lagets seger stod klar
belagt sedan 1684
utbrytautbrytande, utbrott