publicerad: 2021
utbryta
utbröt utbrutit utbruten utbrutna, presens utbryter
verb
●
ofta lös förbindelse, se
bryta ut
plötsligt eller våldsamt börja om positivt el. (oftare) negativt värderat förlopp eller dylikt
något utbryter (tid) (någonstans)
kriget utbröt 1939; kravaller utbröt på ståplatsläktaren; stort jubel utbröt när hemmalagets seger stod klar
belagt sedan 1684
utbrytautbrytande, utbrott