SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SO

Svensk ordbok

publicerad: 2021  

utmatta utmattade utmattat

verb

u`tmatta

● vanligen perfekt particip göra mycket trött kroppsligt el. själsligt

JFR utmattning 1

någon är utmattad

hon var helt ut­mattad efter fjäll­vandringen; fången var ut­mattad av förhören

belagt sedan 1560; jfr ur­sprung till 2matt 1

utmattautmattning

SO

Alfabetisk lista

  utmanövrera verb
  utmark subst.
  utmarsch subst.
  utmatning subst.
  utmatning (mata)
  utmatta verb
  utmattning subst.
  utmattningsbrott (utmattning)
  utmattningshållfasthet (utmattning)
  utmattningsstrategi (strategi)
  utmattningssyndrom (syndrom)

  Till   alla ordböcker