publicerad: 2021  
utropa utropade utropat
verb
u`tropa
1 ropa till som ut­tryck för förvåning el. annan stark känsla
SE utrop 1
någon utropar något/sats
någon utropar något
någon utropar sats
"Underbart", ut­ropade hon
belagt sedan 1830; fornsvenska utropa 'tillkänna­ge'
2 vanligen med prep.till offentligt fast­slå och tillkänna­ge (viss före­teelses) funktion som
JFR utse
någon utropar någon/något till någon/något
någon utropar någon till någon
någon utropar någon till något
någon utropar något till någon
någon utropar något till något
Israel ut­ropades till själv­ständig stat 1948
○ äv. något ut­vidgat
år 1992 ut­ropades till Kvinnans år; NN ut­ropades till segrare
belagt sedan 1504 brev från biskop Hemming Gadd i Linköping till Svante Nilsson (Styffe)
3 äv. lös förbindelse, se ropa ut bjuda ut till försäljning
SE utrop 2
någon utropar något
lös­öret blev ut­ropat på auktion
belagt sedan 1640
utropautropande, utropning