publicerad: 2021
utropa
utropade utropat
verb
1
ropa till som uttryck för förvåning el. annan stark känsla
SE
utrop 1
någon utropar något/sats
någon utropar något
någon utropar sats
"Underbart", utropade hon
belagt sedan 1830;
fornsvenska utropa 'tillkännage'
2
vanligen med prep.till
offentligt fastslå och tillkännage (viss företeelses) funktion som
JFR
utse
någon utropar någon/något till någon/något
någon utropar någon till någon
någon utropar någon till något
någon utropar något till någon
någon utropar något till något
Israel utropades till självständig stat 1948
○
äv. något utvidgat
år 1992 utropades till Kvinnans år; NN utropades till segrare
belagt sedan 1504
brev från biskop Hemming Gadd i Linköping till Svante Nilsson (Styffe)
utropautropande, utropning