publicerad: 2021  
1vara varan varor
var·an
substantiv
va`ra
ofta plur. (konkret) före­teelse som är eller kan vara före­mål för handel vanligen om (typ av) till­verkat före­mål men äv. all­männare
varuautomat; varuhus; varulager; varuprov; färskvara; handelsvara; importvara; lockvara; råvara; starkvaror
varor och tjänster; efter­frågan på svensk­tillverkade varor; vi för inte den varan
äv. om abstrakta före­teelser, spec. med fram­hävande av det en­sidigt affärs­mässiga
i det moderna sam­hället blir även kärleken en vara
ibland äv. (skämtsamt) utan betoning av affärs­mässighet
tristess – tror du att du får mindre av den varan om du blir ensam?
korta varor något ålderdomligtsy­behörsamt under­kläder och dylikt
tala för varan rekommendera någotförsäljaren var bra på att tala för varan och jag var ganska lätt­över­talad
äkta vara ingen förfalskningdet visade sig att tavlan var äkta vara
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska vara; gemensamt germanskt ord av om­diskuterat urspr.; jfr ur­sprung till software
2vara ingen böjning
substantiv
va`ra
ta sig till vara något ålderdomligtakta sigenligt Bonde­praktikan finns det dagar på året då man sär­skilt bör ta sig till vara
ta till vara ta hand om (och ut­nyttja)att ta till vara fiskskinn är en gammal hantverks­tradition
ta vara på någon/något se till att någon/något inte förstörsutan bevaras och vårdas: hon ser ett stort sam­hälleligt intresse i att ta vara på den resurs som pensionärerna ut­gör
belagt sedan 1430–50 (Hertig Fredrik av Normandie); fornsvenska taka sigh til vara; samma ord som isl. vari 'försiktighet'
3vara varat
var·at
substantiv
va`ra
filosofi det som existerar el. kan tänkas
(gälla) någots vara eller icke vara (gälla) någots (fort­satta) existensdet gällde före­tagets fort­satta vara eller icke vara under låg­konjunkturen
belagt sedan ca 1720; till 4vara 1
Varats olidliga lätthet. Titel på roman (äv. filmatiserad) av den tjeckiske författaren Milan Kundera (1984)
4vara var varit, presens är, presens konjunktiv vare, preteritum konjunktiv vore
verb
va`ra
1 befinna sig på viss plats, under kortare el. längre tid
JFR vistas
någon/något är (någonstans) (tid)
någon är (någonstans) (tid)
något är (någonstans) (tid)
hon är hos mor­mor; han är hemma idag; har du varit i London?; tåget är framme; locket är på; hon var inte på arbetet igår; bada gärna men var inte i för länge
äv. i ut­tryck som an­ger tid
lunchen är klockan ett; semestern är i juli; festen är på sön­dag
äv. med förbleknad rums- el. tids­betydelse el. bildligt finnas eller före­komma
det har varit förhandlingar hela dagen; ekonomi­ansvarig är på vår sida i den här frågan; det är inte längre något mellan dem
äv. i absolut an­vändning och all­männare i fråga om befintlighet i verkligheten, världen etc. finnas till eller existera
hon ville ingen­ting göra, bara vara; om inte du hade varit ...; i tider som varit
spec. i ett ut­tryck för att någon dött ålderdomligt
vår käre vän och arbets­kamrat är inte mer
äv. med ton­vikt på fort­satt existens i oförändrat skick, i fråga om något på­börjat el. planerat som inte verk­ställs och dylikt; om före­teelse el. förhållande i vissa ut­tryck
vill du inte så får det vara; nu får det vara med den saken; resan får vara till en annan gång
spec. äv. bete sig eller förhålla sig
genom sitt sätt att vara vann han allas sympati; säg som det är!
låta någon/något vara se låta
vara i framkant(en) se framkant
vara under någons färla se färla
belagt sedan 800-talet (runsten, Rök, Östergötland); runform uaRin (pret. konjunktiv), vanligen övriga runformer uaR, uas (pret.), fornsvenska vära, vara; gemensamt germanskt ord med grundbet. 'vistas; bo; stanna'; jfr ur­sprung till frånvaro, närvaro, varelse
2 i förbindelse med adjektiv kunna beskrivas som någon/något; vanligen i fråga om egenskaper el. till­stånd av var­aktigare slag
JFR utgöra
någon/något är adj/att+verb
någon är adj
någon är att+verb
något är adj
något är att+verb
någon/något är sätt
någon är sätt
något är sätt
vara frisk; vara glad; korpen är svart; bilen är rostig; det vore skönt att leva nära naturen
äv. i fråga om till­fälliga till­stånd, samman­hang och dylikt ofta i förbindelse med prepositions­uttryck, adv. el. infinitiv
han är på språng till affären; hon är med barn; han är att beklaga; frågan är att besvara på följande sätt; ingen förbättring är att vänta
äv. i fråga om ur­sprung, material etc.
någon/något är av/från något
någon är av något
någon är från något
något är av något
något är från något
skruven är av rost­fritt stål; hon är från Dalarna; hon var av kungligt blod; problemet är av annan typ; texten är av Goethe och musiken av Schubert; han är av hårt virke
spec. som hjälp­verb för att an­ge full­bordad rörelse eller dylikt
JFR 2ha 9
han är ut­gången; hon är gången till kyrkan
vara lika som bär vara till förväxling likasystrarna var lika som bär
vara på sin plats se plats
vara som bort­blåst vara (oförklarligt) försvunnennär ridån gick upp var plötsligt all hennes nervositet som bort­blåst
vara som en om­vänd hand vara helt förändradi större sällskap är han stel och obekväm men bland vänner och kollegor är han som en om­vänd hand
vara som en öppen bok vara öppen och oförbehållsamsom liten var han som en öppen bok, och man såg direkt vad han tyckte och tänkte
vara som förgjort vara helt hopp­löstdet var som förgjort att få honom att be om ur­säkt
vara som klippt och skuren för något vara mycket lämplig för någothan var som klippt och skuren för rollen som klassisk västern­hjälte
belagt sedan 800-talet runsten, Rök, Östergötland
3 i förbindelse med subst. och dylikt kunna klassificeras som någon/något; i ut­tryck som an­ger till­hörighet till viss typ, klass, art etc.
någon/något är någon/något
någon är någon
någon är något
något är någon
något är något
valen är ett dägg­djur; mask­rosen är en korg­blommig växt
spec. i ut­tryck som an­ger yrke
han är lärare
äv. i fråga om viss bestämd till­hörighet el. identitet
skatte­frågan är det största problemet för regeringen; ingenjören är mördaren; det är redan april; det var bara Pelle som slog igen dörren; frågan är om han har rätt; det var meningen att över­raska dig; att på­stå något sådant vore att gå för långt; två plus tre är fem
sär­skilt i konstruktion med genitiv
någon/något är någons/någots
någon är någons
någon är någots
något är någons
något är någots
den cykeln är Jonathans
belagt sedan 800-talet (runsten, Rök, Östergötland); runform is (pres.)
varavarande
Att vara eller icke vara, det är frågan. Shakespeare, Hamlet (1602, i över­sättning av C. A. Hagberg 1847-51)
5vara varade varat
var·ar
verb
va`ra
1 pågå under viss (bestämd el. obestämd) tid; om verksamhet, handling, ut­veckling och dylikt
JFR fortgå
vara tid
mötet varade till mid­natt; jobbet varade sex månader; regnet varade i timmar
äv. om (stadig­varande) egenskap, till­stånd och dylikt bestå
deras vänskap varade livet ut; nu är hon glad igen – så länge det nu varar
äv. mer el. mindre skämtsamt
nu är festen slut, men det var roligt så länge det varade
sär­skilt i fråga om kvalitet; om förbrukningsvara och dylikt stå sig
mjölken varar längre i kyl­skåp
äv. i fråga om mängd och dylikt förslå, räcka
pengarna varar inte länge för en småbarnsfamilj
belagt sedan ca 1452 (Nya eller Karls-Krönikan); fornsvenska vara; av lågtyska waren med samma betydelse; besläktat med 4vara 1
2 ut­söndra var
SE 3var
varande
något varar
såret började vara
belagt sedan 1667; till 3var