publicerad: 2021  
vederkvicka vederkvickte vederkvickt, presens vederkvicker
verb
ve`derkvicka
● något hög­tidligt ge nya krafter åt
något vederkvicker någon/något
något vederkvicker någon
något vederkvicker något
sömnen veder­kvickte henne; en veder­kvickande siesta i träd­gården
belagt sedan ca 1385 (Klosterläsning); fornsvenska vidherqvekia; av lågtyska wedderquicken med samma betydelse; jfr ur­sprung till kvick
vederkvickavederkvickelse