publicerad: 2021  
vek vekt veka
adjektiv
1 som lätt böjs mest om långa, smala före­mål
JFR mjuk 1
en vek blomster­stjälk; grenen var för vek för att hänga en gunga på
veka livet se liv
belagt sedan slutet av 1300-talet (Klosterläsning); fornsvenska veker 'böjlig; mjuk; vek'; gemensamt germanskt ord; bildn. till 1vika!!; jfr ur­sprung till beveka
2 som lätt låter sig på­verkas känslo­mässigt av inre el. yttre upp­levelser; om person el. sinne­lag
JFR veklig
han blev vek till sinnes när han hörde barn­barnens skratt
○ sär­skilt med tanke på känslighet för på­tryckningar
ministern ville inte fram­stå som vek utan handlings­kraftig
○ äv. om något som an­ses vittna om sådant sinne­lag
en vek mun; ett vekt an­sikte
belagt sedan början av 1500-talet Ett forn-svenskt legendarium