publicerad: 2021  
veta av visste vetat, presens vet
vet·at av
verb
veta a´v
1 i nekande ut­tryck ha att göra med
någon vill inte veta av någon/något
någon vill inte veta av någon
någon vill inte veta av något
hennes egen mor ville inte veta av henne; sådana fasoner vill jag inte veta av mer
belagt sedan 1615
2 vanligen i nekande ut­tryck känna till
någon vet av något/sats
någon vet av något
någon vet av sats
jag vet inte av att det har fram­förts några protester
innan någon vet ordet av se ord
belagt sedan ca 1350 Konung Magnus Erikssons Stadslag