publicerad: 2021  
vidhänga vidhängde vidhängt, presens vidhänger
verb
vi`dhänga
● vanligen presens particip hänga fast i
något är vidhängande
en vintermössa med vid­hängande mal­kulor
○ äv. bildligt (i presens particip) ofta skämtsamt med­följande
ett pensionärs­par med vid­hängande hund
○ spec. äv. något hög­tidligt
något vidhänger något/någon
något vidhänger någon
något vidhänger något
en närmast sorglig ton vid­hänger temat och skåde­speleriet i pjäsen
belagt sedan 1401 (öppet brev utfärdat av Gudolf i åländska Sunds socken om markförsäljning (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska vidherhängia
vidhängavidhängande, vidhängning