publicerad: 2021  
1vifta viftade viftat
verb
vif`ta
● hastigt röra (något) av och an i luften särsk. med av­seende på något som kan fladdra
JFR vinka
någon/något viftar (med/på något)
någon viftar (med något)
någon viftar (på något)
något viftar (med något)
något viftar (på något)
hunden viftade ivrigt på svansen; folk viftade med små flaggor
○ ofta mer el. mindre bildligt demonstrativt visa
den engelske premiär­ministern viftade med ett papper och talade om "fred i vår tid"; rånaren viftade med en pistol
○ spec. med syfte att bli av med något med partikel, sär­skiltbort, undan fösa undan (något) i luften
någon viftar bort/undan något
någon viftar bort något
någon viftar undan något
hon försökte vifta bort de irriterande flugorna
○ äv. bildligt av­färda, negligera
någon viftar bort/undan något
någon viftar bort något
någon viftar undan något
hon viftade bort kritiken; alla in­vändningar viftades undan
○ spec. i ett ut­tryck (med försvagad betydelse)
vi måste skynda oss – det är inte mycket tid att vifta på; tiden börjar rinna ut och det är inte många dagar kvar att vifta på innan arbetet ska vara klart
belagt sedan 1420–50 (Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)); fornsvenska vepta, vefta; bildn. till 1veva!!
viftaviftande
2vifta viftan viftor
vift·an
substantiv
vif`ta
● mindre brukligt redskap att vifta med
flugvifta
belagt sedan ca 1845