publicerad: 2021  
vika sig vek, vikit el. vikt, presens viker
vik·er sig
verb
vi`ka sig
1 vika sin kropp ofta vid midjan; ibland mer el. mindre bildligt
någon viker sig
de vek sig dubbla av skratt
belagt sedan 1614
2 var­dagligt ge upp
någon viker sig (för något)
trots demonstrationerna vägrar regeringen att vika sig
belagt sedan 1526