publicerad: 2021
1vina
ven vinit, presens viner
verb
vi`na 
●
susa (fram) med ett ihållande och genomträngande ljud om luft el. föremål i luft
något viner (någonstans)
vinden ven om öronen; kulorna ven omkring dem; han lät sin käpp vina genom luften
○
ibland bildligt, särskilt i ett uttryck
det återstår att se om ledamöterna vågar rösta enligt sin övertygelse även när partipiskan viner
belagt sedan början av 1500-talet (Läke- och örte-böcker);
fornsvenska hvina; av ljudhärmande urspr.
2vina
vinade vinat
verb
vi`na
●
vardagligt
dricka vin särsk. i berusningssyfte
någon vinar
de sitter och vinar på balkongen
belagt sedan 1976
vinavinande
3vina
vinan vinor
vin·an
substantiv
vi`na
●
ett gammalt indiskt stränginstrument med fyra spelsträngar och tre resonanssträngar
belagt sedan 1850;
ur sanskrit vina med samma betydelse
