publicerad: 2021  
vit vitt vita
adjektiv
1 som har färg som ny­fallen snö och där­med är så ljus som möjligt; om föremål(s yta) som åter­kastar alla ljus­strålar och där­för eg. inte har någon färg
vitkalka; vitklädd; bländvit; liljevit; mjölkvit; snövit
rena, vita lakan; blå­målade skyltar med vit text; bländande vita tänder; måla vitt i köket (adverbial)
○ äv. i fråga om färg som är så ljus som möjligt för just före­målet etc. i fråga
trävit
vitt hår; vitt vin; han var vit i an­siktet av ilska
○ ofta substantiverat, spec. om person med vit el. ljus hud­färg
den vita minoriteten i Syd­afrika
○ ofta som symbol för renhet och oskuld
den vita bruden; den vita rosen
○ äv. substantiverat om (målar)färg m.m.
in­redningen är minimalistisk och går helt i vitt
○ ibland äv. i ut­tryck för öppen, hederlig affärs­verksamhet
vit arbets­kraft; vita jobb; vita pengar
den vita mössan se mössa
en vit jul se jul
en vit vecka se vecka
svart på vitt se svart
vit blod­kropp se blodkropp
vit dvärg se dvärg
vit flygare se flygare
vit käpp se käpp
vit lögn se lögn
vit magi se magi
vit slav­handel se slavhandel
vit som ett lakan mycket bleksärsk. om person: hon var vit som ett lakan i an­siktet
vita fingrar se finger
vita gäss se gås
belagt sedan 1000-talet (runsten, t.ex. Skepptuna, Uppland); runform huita (i sammansättn. huitauaþum 'vita kläder, dopkläder'), fornsvenska hviter; gemensamt germanskt ord av om­diskuterat urspr.; jfr ur­sprung till vete, vitling, vitten
2 sär­skilt vid beskrivning av äldre förhållanden som värnar det bestående sam­hället särsk. vid en öppen konflikt
den vita sidan i det ryska inbördes­kriget; den vita terrorn var lika skonings­lös som den röda
○ ofta substantiverat om person
kampen mellan de röda och de vita i Fin­land
belagt sedan 1789