publicerad: 2021
vittne
vittnet vittnen
vittn·et
substantiv
1
person som hörs i rättegång och som antas ha (direkt) kännedom om viktiga omständigheter särsk. därför att han/hon antas ha varit närvarande vid händelsen i fråga
vittne (till något)
hon kallades in som vittne; åklagarens första vittne; vittnet identifierade mannen på fotot
○
ofta något utvidgat
person som är närvarande vid viss händelse och senare kan yttra sig om den
han råkade bli vittne till olyckan; hon gjorde narr av honom i vittnens närvaro; han sköts ner i vittnens åsyn
○
äv.
person som intygar något
jag tar dig till vittne på att hon kallade mig lögnare
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen);
fornsvenska vitne 'vittnesbörd; bevis; vittne', eg. 'vad någon vet; någon som vet'; besläktat med
veta
2
i vissa uttryck
vittnesbörd
(bära) vittne om något
de sönderslagna fönsterrutorna bar vittne om huliganernas framfart
belagt sedan slutet av 1200-talet
Westgöta-Lagen