publicerad: 2021  
1vittra vittrade vittrat
verb
vitt`ra
1 ibland med partikel, sär­skiltbort, ner, sönder falla sönder i små partiklar på grund av på­verkan av hetta, kyla, kemiska processer m.m.; om berg och dylikt
vittra (bort/ner/sönder)
vittra (bort)
vittra (ner)
vittra (sönder)
bergen vittrar långsamt ner; hon kunde se hur tegel och mur­bruk vittrade; kulturskatterna i centrum höll på att vittra sönder
äv. bildligt
den gamla lutherska moralen vittrade sönder
belagt sedan 1685; efter tyska verwittern med samma betydelse, till Wetter 'väder'; jfr ur­sprung till vittring 2
2 känna lukten av
vittra någon/något
vittra någon
vittra något
hunden vittrade något och rusade in i skogen
belagt sedan 1847; till vittring
vittravittrande, vittring
2vittra vittran vittror
vittr·an
substantiv
vitt`ra
skogsrå i norr­ländsk folk­tro
belagt sedan 1734; sv. dial. vittra, till vitter, sidoform till vätte