publicerad: 2021  
våga sig vågade vågat
våg·ar sig
verb
vå`ga sig
1 vanligen med partikel, t.ex.fram, upp ha modet att förflytta sig till viss (ofta exponerad) plats
någon/något vågar sig (fram/upp) (någonstans)
någon vågar sig (fram) (någonstans)
någon vågar sig (upp) (någonstans)
något vågar sig (fram) (någonstans)
något vågar sig (upp) (någonstans)
våga sig fram ur sitt göm­ställe; det var ingen som vågade sig upp på scenen
belagt sedan 1541
2 bli vågig
något vågar sig
hans hår vågade sig lätt
belagt sedan 1898
våga sig på