publicerad: 2021  
välla vällde vällt, presens väller
verb
väll`a
1 ibland med partikel, t.ex.fram, in, ut strömma i stor mängd om något flytande el. gas­formigt
JFR rinna
något väller (fram/in/ut) (någonstans)
något väller (fram) (någonstans)
något väller (in) (någonstans)
något väller (ut) (någonstans)
blodet vällde fram ur det djupa såret; människo­massan vällde ut genom portarna; svart rök vällde ut från lägenheten
belagt sedan början av 1300-talet (i sms.; (Skåne-Lagen)) fornsvenska välla 'koka upp; få att smälta; bubbla upp; flöda'; gemensamt germanskt ord
2 ibland med partikel, sär­skiltihop foga samman (metall­stycken) genom upphettning till glödning
JFR smida, svetsa
vällning
någon väller (ihop) något
välla ihop plattorna
○ äv. hetta upp järn; före smidning och dylikt
välljärn; välltemperatur; vällugn
belagt sedan senare hälften av 1300-talet Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)
vällavällande