publicerad: 2021
välsignelse
välsignelsen välsignelser
väl|sign·els·en
substantiv
1
(Guds) nåd och beskydd
välsignelse (av/över någon/något)
välsignelse (av någon)
välsignelse (av något)
välsignelse (över någon)
välsignelse (över något)
Herrens välsignelse tycktes följa dem
○
äv.
nedkallande av Guds nåd och beskydd spec. i samband med gudstjänst
SE
välsigna 1
kyrklig välsignelse; prästen läste Fader vår och välsignelsen
○
äv. allmännare, ibland om ren tillåtelse
hon fick sina föräldrars välsignelse att hoppa av skolan; han ville inte gifta sig med sin flickvän utan sin mors välsignelse; det gick inte att komma in i staden utan myndigheternas välsignelse
belagt sedan ca 1400 (Klosterläsning);
fornsvenska välsighnilse
2
något man godtar och t.o.m. är glad för
det var ändå en välsignelse att hon fick dö med tanke på hur hon led
○
äv. om positiv följd eller dylikt
arvet blev ingen välsignelse för dem
belagt sedan 1709