publicerad: 2021  
välsignelse väl­signelsen väl­signelser
väl|­sign·els·en
substantiv
[-siŋ´nelse]
1 (Guds) nåd och beskydd
välsignelse (av/över någon/något)
välsignelse (av någon)
välsignelse (av något)
välsignelse (över någon)
välsignelse (över något)
Herrens väl­signelse tycktes följa dem
○ äv. ned­kallande av Guds nåd och beskydd spec. i sam­band med guds­tjänst
SE välsigna 1
kyrklig väl­signelse; prästen läste Fader vår och väl­signelsen
○ äv. all­männare, ibland om ren tillåtelse
hon fick sina föräldrars väl­signelse att hoppa av skolan; han ville inte gifta sig med sin flick­vän utan sin mors väl­signelse; det gick inte att komma in i staden utan myndigheternas väl­signelse
belagt sedan ca 1400 (Klosterläsning); fornsvenska välsighnilse
2 något man god­tar och t.o.m. är glad för
det var än­då en väl­signelse att hon fick dö med tanke på hur hon led
○ äv. om positiv följd eller dylikt
arvet blev ingen väl­signelse för dem
belagt sedan 1709