SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ha`rvärjan substantiv, best. f. har|­värj·anNollta till harvärjanflyhellre än att råka i slags­mål tog han till har­värjan sedan 1665jfr ty. das Hasenpanier ergreifen ’ta till har­värjan’, till äldre Panier ’harsvans’ (haren sätter svansen i vädret, när den flyr)