publicerad: 2021  
1vätska vätskan vätskor
vätsk·an
substantiv
vät`ska
● ämne i flytande till­stånd dvs. med obestämd form men bestämd volym
JFR 1gas
vätskefylld; kroppsvätska
en flyktig vätska; en trög­flytande vätska; suga upp vätska; späd med ytterligare vätska om såsen blir för tjock; en rödbrun vätska sipprade ur sprickan; vid feber är det viktigt att till­föra kroppen mer vätska
vara vid (sina) sunda vätskor vara i god balanssärsk. med tanke på omdömes­förmåga: ingen som är vid sunda vätskor skulle köpa en så risig bil
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Södermanna-Lagen); fornsvenska vätska; nordiskt ord, bildat till våt
2vätska vätskade vätskat
verb
vät`ska
● sär­skilt medicin ge ifrån sig vätska
något vätskar
såret vätskade
belagt sedan 1664
vätskavätskande, vätskning
vätska sig