publicerad: 2021  
1å å:et, plural å:n el. å, bestämd plural å:na
substantiv
● tjugo­sjunde bok­staven i det svenska alfabetet
belagt sedan 1526
2å ån åar
å·ar
substantiv
● mindre eller medelstort vatten­drag vanligen större än bäck men mindre än älv
JFR flod 1
en slingrande å; ån svämmade över; sam­hället växte upp kring de kraft­rika forsarna i ån
gå över ån efter vatten göra sig onödigt besvärkompetensen finns i Sverige, så var­för gå över ån efter vatten och leta efter expertis utom­lands?
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska a; gemensamt germanskt ord, med mot­svarighet i lat. aq´ua 'vatten'
3å
preposition
● formellt; mindre brukligt ut­om i vissa ut­tryck med position som direkt an­sluter till övre sidan av visst före­mål eller dylikt
JFR 1på 1
○ mest beträffande abstrakt position
åliggande; åsätta; åvila
○ äv. mycket försvagat i vissa ut­tryck
undra vad som är å färde
å någons sida se sida
å någons vägnar se vägnar
belagt sedan 800-talet (runsten, Rök, Östergötland); vanligen runform o, vanligen övrig runform a, fornsvenska a; gemensamt germanskt ord, mot­svarande bl.a. grek. ana´ 'upp'