publicerad: 2021  
ås åsen åsar
ås·en
substantiv
● lång­sträckt, inte allt­för hög, upp­höjning av jord­ytan vanligen utan allt­för branta sidor; ofta av löst material
JFR berg, kulle
åsbrink; åskam; åsrygg; grusås; Hallandsåsen; moränås; rullstensås; Söderåsen
en skog­klädd ås; de blånande åsarna i fjärran; de tog stigen längs åsens krön
○ äv. om bergs­rygg eller dylikt
bergås
molnen nästan snuddade vid den högsta åsen
○ i sammansättn. äv. bildligt om längs­gående högsta kant på tak eller dylikt
JFR taknock
ryggåsstuga; takås
belagt sedan 1309 (i ortnamn; (testamente upprättat av Bengt Bossons tjänare Jakob (Svenskt Diplomatarium))) fornsvenska as; trol. samma ord som fornsvenska as 'tak­ås', gemensamt germanskt ord av ovisst urspr.