publicerad: 2021
återföra
återförde återfört, presens återför
verb
●
föra tillbaka
SE
föra 1
någon återför någon/något (till något)
någon återför någon (till något)
någon återför något (till något)
rymmaren återfördes till anstalten
○
vanligen bildligt
återföra mötet till ordningen; återföra diskussionen till sakfrågan
○
spec. med avseende på något som kan härledas från något annat
vanligen pass.
något återförs (på något)
ordet "monark" kan återföras på de grekiska orden för "ensam" och "härska"
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen);
fornsvenska aterföra
återföraåterförande, återföring