publicerad: 2021  
återge återgav, återgett, återgiven återgivna, presens återger
även åld.
återgiva återgav, återgivit, återgiven återgivna, presens återgiver
verb
å`terge el. å`tergiva
1 skapa en direkt, verklighets­trogen före­ställning om (något) med hjälp av fram­ställning i skrift, tal, bild eller toner med av­seende på före­mål, situation, skeende etc. men äv. tanke el. känsla
JFR föreställa 1
återgivning
någon/något återger något (sätt) (någonstans)
någon återger något (sätt) (någonstans)
något återger något (sätt) (någonstans)
med några snabba pensel­drag kunde hon åter­ge det väsentliga hos en person; hans version av händelse­förloppet hade blivit fel­aktigt åter­given
○ äv. försvagat med av­seende på text eller dylikt skriva ner eller trycka av i oförändrad form
JFR återberätta
den hemliga rapporten åter­gavs i går­dagens tidning
○ äv. översätta
hans verk finns åter­givna på svenska
belagt sedan 1736
2 äv. lös förbindelse i formenge åter ge till­baka något (vanligen) abstrakt
någon/något återger någon/något något
någon återger någon något
någon återger något något
något återger någon något
något återger något något
hennes ord åter­gav honom hans tro på livet
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska atirgifwa
återgeåtergivande