publicerad: 2021  
återgå återgick återgått återgången återgångna, presens återgår
verb
å`tergå
1 förflytta sig till­baka till ett tidigare läge etc.
JFR återta 2, återvända
någon återgår (i/till något)
någon återgår (i något)
någon återgår (till något)
någon återgår (till att+verb)
delegaterna åter­gick till sina platser
○ ofta bildligt, spec. med av­seende på abstrakt läge
åter­gå till den tidigare ordningen; hon åter­gick till sin förre man; många av väljarna väntas åter­gå till sina gamla partier
○ spec. äv. med av­seende på (före­mål för) tidigare verksamhet eller dylikt på nytt in­rikta sitt handlande på något
hon hälsade kort­hugget och åter­gick till sin tidning; de åter­gick till (att diskutera) sak­frågan; han åter­gick till sin gamla syssla
○ spec. med av­seende på verksamhet som legat nere, sär­skilt på grund av strejk
de strejkande vägrade att åter­gå till arbetet; företags­ledningen vägrade förhandla innan arbetarna åter­gått (i arbete); på mån­dag åter­går hon i tjänst
åter­gå till näringarna se näring
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska aterganga
2 förflyttas till­baka till ett tidigare läge eller dylikt
något återgår (till någon/något)
något återgår (till någon)
något återgår (till något)
de osålda exemplaren åter­gick till förlaget
○ äv. beträffande tidigare ägare eller dylikt
hennes arvs­lott åter­gick till boet
○ äv. upp­hävas
köpet åter­gick
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen
3 ut­vecklas i mot­satt riktning till­baka till ett tidigare stadium eller dylikt
något återgår (till något)
allt åter­gick till det gamla; förhållandena åter­gick långsamt till det normala
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen
återgååtergående, återgång