publicerad: 2021
1äkta
ingen böjning
adjektiv
äk`ta 
1
som verkligen är vad det tycks vara och har alla de egenskaper som utmärker företeelsen i fråga; särsk. om material men äv. allmännare
äkta silver; en väska i äkta läder; ett halsband med äkta pärlor; äkta kaviar från rysk stör; en unik byggnad i äkta historisk miljö
○
äv. med tanke på det (lagligt) riktiga upphovet, särskilt om dokument, konstverk och dylikt
MOTSATS
falsk 3
en äkta Rembrandt; äkta sedlar; myndigheterna hävdade att den hemliga rapport som tidningen kommit över inte var äkta
○
äv. bildligt om abstrakt företeelse
JFR
ärlig 1
äkta kärlek; djup och äkta förtvivlan; han är så naturlig och äkta (i sitt uppträdande)
äkta hat trick
se
hattrick
äkta vara
se
vara
belagt sedan ca 1675;
fornsvenska äkta 'av äkta börd'; av lågtyska echte 'född inom äktenskapet; laglig'
2
vanligen i vissa uttryck
som är del av (eller uppkommer ur) ett äktenskap
de är äkta makar; hennes äkta man
○
äv.
som har att göra med ett äktenskap
den äkta sängen
äkta hälft
se
hälft
belagt sedan början av 1300-talet
Skåne-Lagen
2äkta
äktade äktat
verb
äk`ta
●
gifta sig med
någon äktar någon
kvinnan av börd som äktade mannen av folket
belagt sedan 1541;
av lågtyska (sik) echten med samma betydelse; jfr ursprung till
1äkta!!
äktaäktande
3äkta
ingen böjning
substantiv
äk`ta
ta någon till äkta
något ålderdomligtgifta sig med någondet är snart 50 år sedan de tog varandra till äkta
belagt sedan 1526;
efter lågtyska to echte nemen med samma betydelse, till echt 'äktenskap'; jfr ursprung till
1äkta!!
