publicerad: 2021
1ögla
öglan öglor
ög·lan
substantiv
[ö`gla] 
el. [ög`la]
el. [ög`la]
●
sluten figur (kring en öppning) som bildas av tågvirke eller dylikt som förenas med sig självt ofta med hjälp av knut
ögleform; ögleknut
slå en ögla; en fast ögla i ett rep åstadkoms bäst med pålstek; öglor i guldtråd som prydnad
○
äv. om liknande figur i annat material, som del i en bokstav m.m.
ett trappräcke med stora, smidda öglor; öglorna i e och a
belagt sedan ca 1675;
diminutiv till
öga, alltså eg. 'litet öga'
2ögla
öglade öglat
verb
[ö`gla]
el. [ög`la]
el. [ög`la]
●
mindre brukligt
göra ögla på tågvirke, tråd eller dylikt
ögla något
belagt sedan 1767
öglaöglande
