SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
hem`bära verb hembar hemburit hemburen hemburna, pres. hembär hem|­bur·itfram­föra högt.Nollfolket hembar konungen sitt tackäv.hem­föra seger åld.hembära (ngn) ngt, hembära ngt (till ngn)sedan 1621Subst.:vbid1-181169hembärande, vbid2-181169hembärning