publicerad: 2021  
överanstränga överansträngde överansträngt, presens överanstränger
verb
ö`veranstränga
● ofta perfekt particip an­stränga så hårt att skada upp­står särsk. med av­seende på den egna kroppen
någon/något överanstränger någon/något
någon överanstränger någon
någon överanstränger något
något överanstränger någon
något överanstränger något
en över­ansträngd häl­sena; hon blev över­ansträngd av allt arbete och tvingades sjuk­skriva sig; han över­ansträngde rösten
○ äv. bildligt med av­seende på icke-levande före­teelser
myndigheten var över­ansträngd och extra­resurserna räckte inte till; vård­budgeten var över­ansträngd
belagt sedan 1855
överansträngaöveransträngande, överansträngning
överanstränga sig