publicerad: 2021  
överdrift över­driften över­drifter
över|­drift·en
substantiv
ö`verdrift
● det att överdriva
löp­sedlarnas över­drifter; enligt en upp­gift hade 100 000 människor del­tagit i demonstrationen, men det visade sig vara en över­drift
○ spec. i ett ut­tryck för att en (siffer)upp­gift är korrekt
det kom, utan över­drift, tusen­tals åhörare
○ äv. mer konkret över­drivet på­stående
MOTSATS underdrift
det är en över­drift att säga att hon är gammal; det är ingen över­drift att kalla hela före­taget en katastrof
○ äv. om annan över­driven handling
det är trevligt med stora fester, men det får inte gå till över­drift
belagt sedan 1786; till överdriva