publicerad: 2021  
överenskommelse överens­kommelsen överens­kommelser
över·ens|­komm·els·en
substantiv
[ö`ver-] äv. [-en`s-]
● handlings­linje som bestämts i sam­råd med någon el. mellan in­blandade parter
SE komma överens 1 JFR avtal, uppgörelse 1
en bindande överens­kommelse; en muntlig överens­kommelse; en skriftlig överens­kommelse; nå en överens­kommelse; träffa en överens­kommelse; bryta en överens­kommelse
en överenskommelse (med någon) (om något/att+verb/sats)
en överenskommelse (med någon) (om något)
en överenskommelse (med någon) (om sats)
en överenskommelse (med någon) (om att+verb)
en överenskommelse (med någon) (att+verb/sats)
en överenskommelse (med någon) (sats)
en överenskommelse (med någon) (att+verb)
en överenskommelse (mellan några) (om något/att+verb/sats)
en överenskommelse (mellan några) (om något)
en överenskommelse (mellan några) (om sats)
en överenskommelse (mellan några) (om att+verb)
en överenskommelse (mellan några) (att+verb/sats)
en överenskommelse (mellan några) (sats)
en överenskommelse (mellan några) (att+verb)
lön efter överens­kommelse; förhandlingarna ledde fram till en överens­kommelse; enligt överens­kommelse över­sänder jag här­med ...
○ spec. i politiska samman­hang
en block­överskridande överens­kommelse
○ äv. mer informellt
en tyst överens­kommelse
belagt sedan 1720