publicerad: 2021  
överge övergav, övergett, övergiven övergivna, presens överger
även åld.
övergiva övergav, övergivit, övergiven övergivna, presens övergiver
verb
ö`verge el. ö`vergiva
● lämna (någon) i oönskad ensamhet i svår situation; ibland för all­tid
JFR avfalla, lämna 2, prisge, svika
överge någon/något (för någon/något)
överge någon (för någon)
överge någon (för något)
överge något (för någon)
överge något (för något)
hon över­gav honom för en annan; han skulle aldrig över­ge sina barn
○ äv. för all­tid ge sig av från
hon över­gav fädernegodset
○ äv. abstrakt
över­ge sin tro; en metod som man nu­mera över­givit
○ äv. med av­seende på före­mål
han över­gav den kvaddade bilen i ett dike; hon över­gav alla tankar på att hinna i tid
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska ivirgiva; till över och ge
övergeövergivande