publicerad: 2021  
ärja ärjade ärjat
verb
är`ja
ålderdomligt luckra upp med årder
ärja (något)
belagt sedan 1000-talet (runsten, Stora Malm, Södermanland (Sveriges runinskrifter)); runform arþi (pret.), fornsvenska ärja 'plöja'; gemensamt germanskt ord, mot­svarande bl.a. lat. ara´re 'plöja'; jfr ur­sprung till årder
ärjaärjande, ärjning