publicerad: 2021
öre
öret, plural öre el. ören, bestämd plural örena
ör·et
substantiv
●
historiskt i Sverige
den minsta myntenheten i Sverige
öresavrundning
i hans barndom fanns det kolor för fem öre att köpa; i bl.a. Danmark och Norge används fortfarande öre som myntenhet
○
äv. om motsvarande mynt
mest vid beskrivning av äldre förhållanden
i plur. i formenören
hon letade bland örena i portmonnän
○
ofta vid angivelse av exakt belopp
han visste på öret vad allting kostade; hon betalade skulden till sista öret
○
äv. som uttryck för obetydligt belopp
några ören hit eller dit spelar väl ingen roll; de kom hem från semestern utan ett öre på fickan
○
ursprungligen om ett tämligen värdefullt mynt under medeltid och nyare tid
han fick böta sex öre silvermynt
inte ett rött öre
inga pengar allsuppdraget var frivilligt och de inblandade fick inte ett rött öre
belagt sedan 800–900-talet (runristad järnring, Forsa, Hälsingland (Åhlén)); 1873 i bet. '1/100 krona';
runform aura (plur.), fornsvenska öre '1/8 mark (som vikt- och myntenhet)'; ur lat. au´reus 'gyllene; guldmynt'; jfr ursprung till
lösöre