publicerad: 2021  
överta övertog övertagit övertagen övertagna, presens övertar
även åld.
övertaga övertog övertagit övertagen övertagna, presens övertager
verb
ö`verta el. ö`vertaga
● äv. lös förbindelse, se ta över träda in i någons ställe och ägna sig åt någon verksamhet eller dylikt
SE övertag 2 JFR axla
någon övertar något (efter någon)
över­ta befälet; över­ta an­svaret; över­ta makten; över­ta skötseln av hus­hållet
○ spec. träda in som ny ägare av något
barnen över­tog gården; sonen över­tog firman; hon fick över­ta cykeln efter sin bror
belagt sedan 1842
övertaövertagande, övertag