publicerad: 2021  
bära iväg bar burit, presens bär
bur·it i|­väg
verb
bära ivä´g
● i opersonliga konstruktioner på­börjas en resa
det bär iväg (till något)
nu bar det iväg till Stock­holm!; de packade in sig i bilen och så bar det iväg
belagt sedan 1872