publicerad: 2021  
bänk bänken bänkar
bänk·en
substantiv
1 enkel, hård sitt­möbel för flera personer med el. utan rygg- och arm­stöd; vägg­fast el. flyttbar
JFR pall 1, soffa, stol 1
kyrkbänk; roddarbänk; träbänk; väggbänk
en bänk i en park; de satte sig ner på en bänk och väntade
○ äv. (fast) rad av stolar särsk. på teater och i andra samlings­lokaler
två biljetter till första bänk; hon satt två bänkar längre fram
○ äv. mer el. mindre bildligt i ut­tryck för att få stå till svars
han vägrar att sitta på de an­klagades bänk
○ äv. i ut­tryck för att någon är reserv, sär­skilt i fotbollslag var­dagligt
avbytarbänk; reservbänk
nöta bänken; NN fick sitta på bänken under hela höstsäsongen
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); fornsvenska bänker; gemensamt germanskt ord; jfr ur­sprung till 1bank!!; besläktat med backe
2 av­lång skiva som ut­gör över­del i fast in­redning och an­vänds som under­lag för verksamhet eller för förvaring
bänksvarv; blombänk; diskbänk; fönsterbänk; hyvelbänk; massagebänk
en lång, låg bänk fram­för fönstret gör tjänst som blom­bord; alla bänkarna i köket var avtorkade; gymnastiska övningar på bänk
○ spec. om en skolelevs arbets­bord i klass­rummet, ibland inklusive stolen
bänkkamrat; skolbänk
en modig elev på sista bänk räckte upp handen
belagt sedan 1545
3 vanligen i sammansättn. drivbänk
varmbänk
odla i bänk
belagt sedan 1690