publicerad: 2021
begå
begick begått begången begångna, presens begår
verb
1
göra sig skyldig till handling som är kriminaliserad enligt nu gällande eller äldre lagstiftning
JFR
föröva
begå ett brott; begå ett mord; begå övergrepp; begå tjänstefel
någon begår något
○
äv. försvagat
begå självmord; begå ett misstag; begå en dumhet
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst);
fornsvenska beganga; av lågtyska began 'beträda; gå över; begå'
2
delta aktivt i (särskild verksamhet) ofta av högtidligt slag
någon begår något
begå Herrens heliga nattvard
○
äv. mer skämtsamt
den allsvenska fotbollspremiären begås i april
belagt sedan ca 1430
Själens tröst
begåbegående