publicerad: 2021  
behaga behagade behagat
be·hag·ar
verb
beha´ga
1 finna lämpligt att göra något, tillåta något etc., särsk. om person med makt, om gudom eller dylikt
någon behagar ((att+)verb)
som Ers Majestät behagar; kommun­full­mäktige behagade åt­skiljas
○ äv. med opersonlig konstruktion
det behagade Gud att hädan­kalla henne
○ ofta ironiskt
någon/något behagar ((att+)verb)
någon behagar ((att+) verb)
något behagar ((att+) verb)
bilen behagade stanna just i korsningen; man vet aldrig när han behagar komma
○ äv. försvagat i artighets­fraser
behagas något att dricka?; behagar damerna ta plats?
belagt sedan 1402 (öppet brev utfärdat av Anund Turesson i småländska Tveta härad om pantförskrivning av gods (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska behagha; av lågtyska behagen med samma betydelse; äldre sv. även haga 'ordna; passa, vara lämplig'; jfr ur­sprung till bohag, misshaga
2 ge känslor av tillfreds­ställelse och väl­befinnande åt någon (som fram­går av samman­hanget)
JFR förnöja, tilltala 2, tjusa
behagande
någon behagar någon
allt för att behaga publiken; hon ville behaga sin man; låta sig väl behaga
belagt sedan ca 1452 Nya eller Karls-Krönikan
Som ni behagar. Den svenska titeln på Shakespeares pjäs As you like it (ca 1600)