publicerad: 2021  
benägenhet benägenheten
be·nägen·het·en
substantiv
benä´genhet
● driv­krafter som verkar i an­given riktning och leder till handling, ut­veckling etc. hos personer el. före­mål
JFR böjelse, tendens 1
benägenhet (för/till något/att+verb)
benägenhet (för något)
benägenhet (för att+verb)
benägenhet (till något)
benägenhet (till att+verb)
benägenhet (att+verb)
hans benägenhet att under­skatta svårigheterna; benägenheten att satsa på aktier ökade; bilen hade en benägenhet att skramla
○ spec. i kemiska samman­hang
reaktionsbenägenhet
belagt sedan 1530